Kompetensutvecklingsdag 9/3

Under hösten har jag varit med och planerat för förskolans kompetensutvecklingsdag. Vi bjöd in Markus Bergenord som är digitalista på förskolan Katarina Västra i Stockholm. Jag har varit på studiebesök där för ett par år sedan och jag har lyssnat på Markus på Reggio-institutets konferens Digital teknik i förskolan. Båda gångerna har jag gillat hans sätt att betona samspelet mellan det digitala och analoga. Det Markus beskriver är kreativt och oerhört inspirerande. Inte sällan ser man det som barnen gör med digital teknik som en belöning eller pacificering, men hur kan det användas på ett annat sätt?

I måndags var det äntligen dags och Thomas arena i Strängnäs fylldes av trehundra pedagoger från förskolan.

Markus gav en bild av hur tekniken idag har förändrat samhället och saker som hänt tack vare den nya tekniken. T ex nya jobb som dykt upp, så som apputvecklare och youtubare.

Åhörarna fick reflektera över sin egen personlighet när Markus visade grafen Diffusion of innovation av Everett Rodgers. Hög igenkänningsfaktor och goda skratt! Vågar man se sig själv där man verkligen befinner sig? Hur ställer vi oss till digital teknik i förskolan utifrån den här grafen? Hur som helst behövs både innovators (innovatörer) och laggers (de som är sena att ta till sig nya saker).

Vi fick se filmer från verksamheten och Markus beskrev hur de började att utveckla miljöer med digital teknik hos de yngsta barnen i förskolan. Vi fick se hur barnen gavs möjlighet att vandra mellan olika uttryck. Underbart!

En sak som togs upp var det här med tillgänglighet. Har barnen tillgång till utrustningen hela tiden, eller kommer den bara fram lite då och då? Inte undra på i så fall om barnen blir ivriga och bråkar om den, när de vet att den snart åker in i skåpet igen?!

Jag tror att innehållet kan vara en orsak om det upplevs som ett problem att alltid ha paddan framme, tillgänglig. Alltså, att man inte har tänkt klart om vad som ska finnas på paddan och varför? Konsekvensen blir att den ligger undangömd eller kanske att det endast är pedagogerna som använder den.

Markus lyfte även en sak som jag så ofta uppmuntrat till på mina sk. ipadkurser; att fundera på hur man kan dra nytta av och använda tekniken tillsammans med det vi vanligtvis gör. Pedagogisk nyfikenhet! Är det barnens verktyg eller jättestora kameror som pedagogerna springer runt med?

Vi fick en god inblick i barnens skapande i Minecraft. Jämför med Lego. Vilka likheter/ skillnader kan vi se? Vilka möjligheter ger det barnen och oss? Intressant. Jag frågar mig varför det ena är mer accepterat än det andra? Hur var det nu? Är vi innovators eller laggers, eller något där emellan?

Många gånger under föreläsningen betonade Markus det kommunikativa! Jag tror att det är så digital teknik används som bäst! Som ett uttryck bland andra, som barnen får göra sig hörda med. På många olika sätt.

FullSizeRender

Under föreläsningen skrev jag ner några frågor att diskutera i arbetslagen:

1. Vad i föreläsningen gjorde starkast intryck på er?

2. Vad ger vi barnen för möjligheter att undersöka och experimentera med den digitala teknik vi har på förskolan?

3. Vilket pedagogiskt innehåll vill vi ha på våra iPads? Kan ni motivera varför ni har de appar ni har?

4. Hur kan vi använda tekniken som ett komplement till det som vi vanligtvis gör/har i vår verksamhet?

5. Vilka tankar om lärmiljöer (i en digital kontext) väcktes hos er under föreläsningen? Hur kan vi använda digital teknik i våra miljöer på förskolan?

6. Hur skulle vi kunna använda digital teknik som en röd tråd mellan avdelningarna. Vad vill vi erbjuda de yngsta barnen och vad de äldsta?

Länk till Markus blogg: www.digitalistan.se

/Sarah

Boktips

omslag

Innan jul läste jag boken Mediepedagogik på barnens villkor, red. Ulla-Karin Lundgren Öhman. Det är en antologi med tolv kapitel av olika skribenter med anknytning till förskolan.

Ulla-Karin skriver i förordet att hon själv länge har saknat en bok som denna. Det har jag med, så jag blev glad när jag såg att den var på gång!

Den här boken beskriver inte appar eller hur tekniken i sig fungerar, vilket känns skönt! Visst behöver vi tips på appar, men långt viktigare är det att diskutera vad vi gör och varför. Och för vem.

Det pedagogiska barnperspektivet är tydligt i boken, och allt är kopplat till aktuell forskning och läroplanen.

Mer än så skriver jag inte här och nu. Jag har skrivit en utförligare recension som kommer ut på Förskoleforum.

Men en sak kan jag säga; köp eller låna boken och låt dig inspireras (gärna tillsammans med dina kollegor, såklart!), för här finns gott om inspiration att hämta!

/Sarah

Funderar..

..och reflekterar vidare kring olika begrepp. Frågorna kommer från ett arbete jag gjorde nyligen i kursen ”Digitala verktyg i förskolan” på Linnéuniversitetet.

Begreppet multimodalitet

Elm Fristorp & Lindstrand (2012, s.39) beskriver att begreppet multimodalitet uppmärksammar det faktum att flera teckensystem kombineras i kommunikation. Förutom det vi säger med ord använder vi oss av gester, blickar ljud och beröring i kommunikationen. Min uppfattning av begreppet är att koppla samman olika teckensystem men även uttrycksformer som bild, foto, musik, form i ett pedagogiskt syfte. Det handlar om att få syn på barns kunskap och lärande.

I varje översättning från ett språk eller ett uttryck till ett annat skapas en ny form av medvetenhet kring det fenomen som utforskas: ett träd som görs i lera eller ståltråd och papier-maché gör att barnen förstår nya aspekter av vad ett träd kan vara. Kunskap uppstår tillsammans med de olika materialen och i översättningarna mellan materialen (Palmer 2012, s. 23).

Detta kan bidra till att skapa nya kunskaper, och man får tänka djupare och vidare. Vi använder oss av en mängd teckensystem i vår kommunikation med varandra, menar Elm Fristorp & Lindstrand (s 40). Jag tänker att eftersom vi tar in kunskap och lär oss på olika sätt är det oerhört viktigt att i förskolan använda sig av multimodalitet och låta barnen använda de teckensystem som passar just det barnet. Som pedagog behöver vi vara uppmärksamma på detta och inte utgå från att ett sätt passar alla.

Elm Fristorp & Lindstrand påpekar att det talade och skrivna språket fortfarande har hög status i samhället, men det är inte att betrakta som det enda sättet att kommunicera på. Vi kan använda såväl talspråk, skriftspråk, bildspråk och dansens, rörelsens och musikens språk, som ljud, gestik och ansiktsuttryck (s 42)

Det är lätt att anta att informationsteknik har spelat stor roll i den här utvecklingen och att det får konsekvenser för pedagogers sätt att se på lärande och kunskap. Med nya digital verktyg ges barn chans att arbeta med kommunikation på en mängd olika sätt som tidigare inte har varit lika enkelt i förskolan. Nu kan vi låta barnen ta hur många bilder som helst utan att vara oroliga att filmrullen ska ta slut eller att framkallningen är för dyr. Vi kan ta hundra bilder och spara en. Nu kan vi låta barnen filma för att få syn på barns perspektiv. I gruppen kan vi reflektera tillsammans om det vi sett och upplevt och vi kan jobba vidare med hjälp av andra teckensystem. Barnen kan spela in sina egna sånger, de kan göra e-böcker om något som intresserar och fängslar, de kan återberätta en saga eller lösa konflikter med hjälp av appen Puppet Pals. Digital teknik ger oss nya möjligheter att fördjupa oss i och synliggöra barns läroprocesser.

Jag fastnade för det Maria Olsson sa på sin föreläsning Design för lärande att multimodalitet handlar om demokrati. Maria sa att Ipaden är ett multimodalt verktyg och att barnen ska få uttrycka sig med stöd av digital teknik. Maria menar att om lärandet till stora delar handlar om kommunikation och hela samhället är kommunikativt kan man ställa sig frågan hur jag som förskollärare ska ställa mig till samhället, därför att risken finns att förskolan blir en instängd miljö. Det handlar om att ge barnen möjlighet att använda de resurser som behövs för att kommunicera i dagens samhälle. Det blir då enligt Maria en fråga om demokrati; att varje barn har rätt att göra sig hörda och sedda i detta samhälle, för att bli sedda som demokratiska samhällsmedborgare. Med detta i åtanke kan det inte var en fråga om vi ska använda digital teknik i förskolan utan snarare hur?

Verksamheten ska bedrivas i demokratiska former och därigenom lägga grunden till ett växande ansvar och intresse hos barnen för att de på sikt aktivt ska delta i samhällslivet. (Lpfö 1998 rev 2010, s. 4)

Hur kan barnet skapa mening i representation och kommunikationen med hjälp av digitala verktyg? Utgå från grupparbetet och ställ detta i barnens perspektiv.

Jag minns en föreläsning som Johanna Gagner (2013) höll på Reggio Emilia-institutets konferens Digital teknik i förskolan. Johanna var så tydlig med vikten av att lärare utgår från det som intresserar barnen och att det är via det som barnen skapar mening och därmed kunskap. Hon gav oss ett tips som var att fråga barnen vad de har i fickorna, eftersom det ofta är just det som de bär med sig som intresserar dem, t ex Pokémonkort, Gogos, Beyblades eller kanske en fin sten från en särskild strand. Detta kan bli material att använda oss av i undervisningen. Låt barnen berätta om sina intressen, skapa egna representationer. Använd digital teknik till att dokumentera arbetet men också som en kanal för att nå ut med sitt berättande.

Jag har mött pedagoger som tycker att förskolan ska vara fri från digital teknik eftersom det är något barnen har gott om hemma. Inte sällan refererar de till att det kan uppstå knepiga situationer kring datorn eller datorplattan, som leder till konflikt och bråk. Istället önskar jag att vi kunde ställa oss frågan; hur kan vi utgå från den drivkraft och motivation som finns i varje människa? Med det som utgångsläge tror jag att vi har större chans att utveckla förskolans verksamhet ihop med barnen som visats där.

När jag diskuterade begreppet representationer med en av mina kurskamrater liknade hon representationer med fotavtryck. För mig blev det en begriplig och tydlig bild, men jag tänker också att det är just barnets bild eller fotavtryck vi får ta del av, men som blir objekt för vuxnas tolkning. För att knyta an till Gagners tankar om att använda det barnen har i fickorna, så handlar det om att barnen ska ges möjlighet att använda digital teknik för att skapa fotavtryck. Genom att jobba med berättande i olika former, t ex med hjälp av film ges barnen chans att uttrycka sig multimodalt.

När barnen själva får filma och vi tittar på det tillsammans så får vi syn på barnets representationer, dvs barnets bild av någonting. Ett exempel är en tvåårig flicka som jag mötte på en förskola. Hon hade datorplattan på gården och filmade. Hon filmade kamraterna från sitt perspektiv och frågade varje gång ”Får jag filma dig?”.

Elm Fristorp & Lindstrand (2014, s. 45) menar att kommunikation och representation, i det designorienterade perspektivet, betraktas som sociala processer av teckenskapande. Därmed riktar det fokus mot hur människor kommunicerar och skapar mening med hjälp av olika socialt och kulturellt formade semiotiska resurser för representation eller teckensystem. I vårt projekt använde vi grafiska tecken och andra symboler som barnen fick tolka och använda sig av. De fick gestalta våra grafiska kommandon med kroppen i dans. De fick flytta spelpjäserna efter samma kommandon, och med programmeringsappar som Scratch jr och Lightbot jr. För mig känns det viktigt att det analoga får möta det digitala och att man medvetet använder sig av olika uttryck. Med digital teknik får vi möjlighet att göra saker som varit allt för dyrt, tidskrävande eller svårt tidigare.

Hur vill jag som förskollärare arbeta med digitala verktyg i förskolan?

I mitt arbete som förskollärare vill jag att digitala verktyg ska vara en naturlig del av verksamheten, att verktygen ska finnas tillgängliga för barnen. Jag vill att språk, kommunikation och uttryck ska vara ledord i det arbetet då det är så jag tycker att digital teknik används bäst i förskolan. Med det menar jag att barnen i första hand ska få vara producenter och använda tekniken för kreativa, skapande processer där de får ge uttryck för sina erfarenheter, tankar och idéer. Under en föreläsning med Ulla-Karin Lundgren berättade hon om hur de på en förskola i Piteå hade låtit ett barn i taget ha en digitalkamera och ta så många bilder det ville. Sedan fick barnet välja ut en bild och berätta om den. Denna bild ställdes sedan ut för allmänheten att se. Det är ett sätt att ta vara på barns perspektiv, anser jag. Vi kan säga att vi har ett barnperspektiv, men hur kan vi vara säkra på det om vi inte har observerat och dokumenterat barns perspektiv?

Det kan beskrivas som att företeelser och ting i förskolan får sin betydelse genom språket, genom hur barn och personal talar om den samt hur de fungerar och används. Leksaker, skapande material och annat material på förskolan kan därför både förstås och användas på väldigt olika sätt i olika förskolor. Det är personalens sätt att tala om och språkligt beskriva den pedagogiska verksamheten och de material som används där som avgör hur verksamheten kommer att gestalta sig för barnen (Palmer 2012 s 22)

Pedagogernas förhållningssätt till digital teknik spelar roll för vilken tillgång barnen får till tekniken. Precis som det beskrivs i citatet ovan kring leksaker och skapande material gäller det teknisk utrustning och appar. Jag tror det är viktigt att se appar som ett (skapande) material, som köps in med samma omsorg och eftertanke som annat material.

Under det gångna året har jag funderat mycket kring hur digital teknik kan bli en del av förskolans miljöer och på vilka sätt den kan integreras med annat material. Detta är ett område som jag vill jobba vidare med, tillsammans med andra.

Källförteckning

Elm Fristorp, A. & Lindstrand, F. (2012) Design för lärande i förskolan. Stockholm: Norstedts

Gagner, Johanna; IT- och Skolutvecklingsansvarig, YBC. 2013. Vad kan en förskola vara?, föreläsning 2013-04-15

Lundgren, Ulla-Karin; IT/mediepedagog CMiT Piteå. 2014. Digitala verktyg i förskolan – kreativt, skapande & läroplansinriktat, föreläsning 2014-10-04

Olsson, Maria; universitetadjunkt vid institutionen för pedagogik, Linnéuniversitetet. 2014. Design för lärande, föreläsning 2014-09-12

Palmer, A och Sverige. Skolverket. (2012) Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan : pedagogisk dokumentation, Stockholm: Skolverket : Fritze

Plugghöst

image2 3Under den gångna terminen har jag pluggat en hel del. Bland annat har jag läst 15 hp på Linnéuniversitetet i kursen Digitala verktyg i förskolan. Den gick både som distans och campus-version och jag läste på distans.

Genom kursen har vi fått ta del av många intressanta föreläsningar. Bl a Design för lärande med Maria Olsson, Tessan Åkerbloms föreläsning om förmågorna: the big five och Ulla-Karin Lundgren om mediepedagogik i föreläsningen Digitala verktyg i förskolan- kreativt, skapande & läroplansinriktat.

Andra föreläsningar vi tog del av handlade om pedagogisk dokumentation, programmering, Att skriva sig till läsning, ljud, juridik, specialpedagogik, interaktiva tavlor och spel mm, allt knutet till IKT och digitala verktyg.

Under utbildningen har vi använt oss av digitala verktyg kopplat till uppgifterna. Vi har jobbat med bild (snapguide och animerad film), ljud (hokusai audio editor och Garageband) och geocaching och mycket annat. Tempot har bitvis varit högt, och det har varit roliga uppgifter, även om många av dom varit svåra att göra i grupp på distans.

Den bok bland kurslitteraturen som jag fastnade mest för är Design för lärande i förskolan av Annika Fristorp Elm & Fredrik Lindstrand (2012). Den är inte helt lätt att ta till sig, tycker jag, men den är intressant och värd att jobba med. Jag läste delar av den flera gånger och vi har diskuterat boken och begrepp ur den en hel del i min basgrupp. Nu i januari ska jag gå på en föreläsning med Annika, vilket jag ser fram emot mycket. Hoppas på att få ännu bättre grepp om boken då.

Begreppet design för lärande
Elm Fristorp & Lindstrand (2012, s.61) beskriver begreppet design för lärande som ett utformande av förskolan som ett sammanhang för lärande, utifrån dess målsättningar för verksamheten. De menar att förskolans rumsliga disposition och möblering speglar institutionens förståelse kring sin verksamhet och dess deltagare. Detta stämmer väl överens med min egna erfarenhet där jag tycker mig se att pedagoger har en stark känsla för uppdraget och för viken barnsyn som råder, trots att den kanske inte alltid stämmer överens med läroplanen eller dagens samhälle som våra barn växer upp i. Men det är den känslan som ligger till grund för hur förskolans miljöer och innehåll utformas.

Min syn på saken är att dessa miljöer och aktiviter inte alltid är designade för lärande, utan snarare designade för omsorg. Enligt förskolans läroplan ska verksamheten utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.

Palmer (2012, s.67) sammanfattar ett exempel som beskriver hur barn arbetar med lera på ett ljusbord under flera tillfällen. Barnen använde dokumentationen och delade den med varandra, syskon och föräldrar. Detta är ett exempel på att kunskap uppstår, i mötet med andra människor, miljöer och material. Dessa möten består av mängder med tecken och barnen har fått skapa i olika material och fördjupat sina kunskaper genom att pröva dom i olika sammanhang.

Under ganska lång tid nu har jag intresserat mig för hur digitala verktyg kan bli en del av förskolans miljöer. Det är spännande att tänka kring, eller hur?

/Sarah

Referenser

Elm Fristorp, A. & Lindstrand, F. (2012) Design för lärande i förskolan. Stockholm: Norstedts

Palmer, A och Sverige. Skolverket. (2012) Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan : pedagogisk dokumentation, Stockholm: Skolverket : Fritzes

Lyssna

I onsdags var jag på en lång föreläsning med Gunilla Dalberg. Det var mycket intressant att lyssna på henne och få ta del av de erfarenheter hon fått genom sina resor och möten med barn, forskare, politiker, pedagoger och andra. Vilken erfarenhet! Efter föreläsningen hade jag en känsla av att vi gör saker svårare än vad vi behöver. Att det viktigaste är att vara här och nu tillsammans med barnen. På riktigt, helhjärtat. Vi måste lyssna mer på barnen! Dra ner på möten och papper..

bokJust nu läser jag en bok som jag vill tipsa om! Den heter Design för lärande i förskolan och är skriven av Annika Elm Fristorp och Fredrik Lundstrand. Boken handlar om hur vi ser på barns lärande; hur går lärande till och hur kommer det till uttryck. Boken presenterar ett designteoretiskt, multimodalt perspektiv på både lärande och aktiviteter.

Läsaren får en bakgrund till det som är idag, med den reviderade läroplanen med ett förtydligande av förskolans pedagogiska uppdrag. I den reviderade läroplanen lyfts lärandet fram särskilt tydligt. Hur kan vi fånga lärandet i stunden och hur kan det synliggöras? Design för lärande – Hur får barnen tillgång till rum och material?

I anslutning till att jag läser boken har jag lyssnat på Maria Olsson från Linnéuniversitetet, som föreläste om Design för lärande utifrån boken. Maria beskrev vad semiotik är (hur vi skapar tecken för att förmedla oss) och hur barnen är teckenskapande i en social kontext. Dvs att barn gestaltar sin kunskap och erfarenheter av världen med olika tecken som kan vara teckningar, bilder, gester, ljud, film mm.

Maria pratade om att förskolan är en seende praktik. I barnens lärande använder vi oss mycket av sång, ljud, rörliga bild, stillbilder för att skapa sammanhang och mening. Därför är det viktigt att förskolan har en ateljé.

Kopplat till digitala medier så står det återigen klart att tekniken i sig (iPads osv) inte är intressant. Det som är intressant är HUR vi använder den. Använder vi den i en social, kommunikativ skapandeprocess? Låter vi barnen använda iPaden till att ta bilder och filma med? Låter vi barnen göra det så kan vi få närma oss deras tankar och perspektiv.

Maria pratade också om att förskolan är som ett litet samhälle, men barnen lever ju i hela samhället och det är viktigt att vi tar tillvara på barnens intressen och erfarenheter de har med sig till förskolan. Barnen ska få uttrycka sig och bli lyssnade på. De ska få ta plats i hela samhället. Det handlar om demokrati. Då vi låter barnen skapa berättelser (gärna med hjälp av digitala medier) får vi en större förståelse för barns upplevelse av världen, ur deras perspektiv.

Att filma är ett sätt att få uttrycka sig med många olika tecken, multimodalitet. Filmen innehåller ju färg, ljud, gester, bild. Jag kom att tänka på en kollega till mig som har låtit några barn filma sin lek som pågått under en längre tid. Barnen har sedan fått välja ut vilka klipp som ska användas och vilken musik som ska spelas till. Barnen har arrangerat scener i efterhand för att det ska passa i filmen. De har själva lagt på berättarröst och slutligen kunnat visa sitt verk för andra. Barnen var tydliga med hur de ville ha filmen och de var självkritiska, men också mycket stolta. Jag fick se filmen och den berörde mig mycket för den är så äkta och helt och hållet barnens.

Så lyssna och låt barnen göra sig sedda och hörda på alla tänkbara sätt!

/Sarah

Lösningen..

…på problemet med alla post IT-lappar som sitter på datorn, paddan, ligger löst i väskorna ser ut att vara löst för min del!

På senaste tiden har jag haft svårt att hålla för många saker i huvudet och allt måste skrivas ner. Det blir ofta gjort på en liten lapp som jag sätter på något bra ställe. Tyvärr lossnar ju lapparna ganska snabbt och dom försvinner. Då önskar man att man kunde ha allt samlat på ett och samma ställe. Det har jag nu.

Jag har skaffat appen abcNotes! Den passar mig perfekt! Numera skriver jag mina ”kom ihåg” på en digital post IT-lapp som jag alltid har med mig och jag slipper oroa mig för borttappade lappar.

Tänk att en sån liten sak kan göra sån skillnad!

/Sarah

IMG_0797.PNG

PIM-avslut

I Strängnäs började vi ”pimma” 2009. Då var det enbart lärare i skolan som var med. Men ganska snart fick även vi i förskolan upp ögonen för pim och ville också vara med.

För oss i förskolan har PIM, tillsammans med vår iPad-satsning, betytt mycket för utvecklingen av vår verksamhet. Vi har tagit till oss redskap och program som har gett oss nya möjligheter och väckt intressen till liv.

Vi har satsat på PIM (Praktisk it- och mediekompetens) för att alla elever som väljer Strängnäs kommunala förskola och skola ska garanteras en bra grundläggande IT kompetens. Att fortlöpande höja pedagogernas IT och mediakompetens är ett sätt att säkerställa denna målsättning. Varje barn som går i den kommunala förskolan och skolan ska få kontakt med och glädje av IT. Vi vill att barnen själva ska vara aktiva användare av tekniken.

Jag själv började med PIM i maj 2011. Det var jättekul och jag gjorde alla fem stegen i ganska rask takt (min femma blev förskolepadda). Därefter fick jag chansen att jobba som pim-examinator mot förskolan. De andra tre examinationerna (Hans, Johan & Lotta) var lärare inom data/media på gymnasiet och vuxenutbildningen och höll därmed en hög nivå på pimupptakten, handledningarna och examinationerna.

Vi har kontinuerligt erbjudit handledningsträffar då vi examinatorer funnits på plats för att hjälpa och stötta deltagare att komma vidare. För många har det betytt väldigt mycket, och för andra har det varit ett sätt att ta sig tiden att gå vidare i pim.

Under våren 2013 skickade vi ut en enkät till pimdeltagare och responsen vi fick var övervägande positiv! Statistiken visar att långt fler har klarat minst nivå 3 än vad vi hade som målsättning.

Att ha fått tagit del av så pass många pimredovisningar har verkligen varit en förmån! Vilken insyn jag har fått i verksamheterna. Jag har fått så många tips, idéer och inspiration genom alla bildberättelser. Det är otroligt så många variationer vi har sett på en och samma uppgift.

Det känns allt lite sorgligt att Skolverket lägger ner pim nu i juli 2014. Jag hoppas på nya, liknande satsningar inom IT. Behovet finns ju, definitivt, och jag tror att kollegialt lärande är en framgångsfaktor att spinna vidare på.

bildNär man blivit godkänd på pim 3 och fått sin tredje pim-stjärna så blir man inbjuden på en lunch med efterföljande redovisning. Vi har i första hand valt att ha luncherna på Restaurangskolan på Thomasgymnasiet här i Strängnäs. Där har vi alltid blivit trevligt bemötta och fått vällagad, god mat. Så även denna dag, på vår allra sista PIM-lunch och examination (se bild!).

Vi fick ta del av 12 filmer idag som var bra, roliga och viktiga. Mycket inspiration och bra uppslag!

En blänkare om PIM på Strängnäs kommuns hemsida hittar du HÄR.

/Sarah

 

 

Förskoleappen

Bild

Idag har vi haft en utbildningsdag inför införandet av Förskoleappen på våra förskolor i Strängnäs! Det var förskolechefer, specialpedagoger, utvecklingsledare och sk superusers som var med. Våra superusers är de pedagoger som kan appen lite extra i sitt förskoleområde.

Vårt mål är att alla kommunala förskolor ska ha Förskoleappen 2015. Idag fick en förskola från varje område sina konton, så nu är vi på gång!

Dagen inleddes av verksamhetschef Carina som gav en bild av hur vi kommit fram till just Förskoleappen och vad vi har gjort fram tills nu. Sedan visade Alex från Caperio appens funktioner. Systemet är till för att kommunicera ut vad vi gör och varför. Ett stöd för att få ut information.

Appen ska ha så få val som möjligt för att det ska bli så enkelt som möjligt!

Förskoleappen är enkel och lätt att komma igång med. Det är bra, för då kan vi koncentrera oss på innehållet: vad och hur vill vi dokumentera i appen? Hur kan Förskoleappen bli en del i vårt kvalitetsarbete?

De som inte sett Förskoleappen tidigare var positiva och tyckte att den var intuitiv och bra.

Efter introduktionen fick vi testa med visningskonton. Vi satt i grupper och provade att göra inlägg mm. Det var kul och smidigt!

Bild

Efter lunchen så kom Pernilla och Jenny från Drottningholms fsk på Ekerö och berättade hur dom jobbar med appen och hur den blivit en del av deras kvalitetsarbete. Dom har varit med från början (ca 1,5 år) och har kunnat påverka appens funktioner.

Pernilla och Jenny menade att deras nuvarande arbetssätt har vuxit fram till stor del tack var Förskoleappen. Den har öppnat upp för nya möjligheter och mer tid. Mycket har blivit synligt och föräldrarna har fått större inblick i verksamheten, vilket även gjort dom mer delaktiga.

Målet för dom var att barnen skulle få större inflytande och delaktighet, och det har dom absolut fått, menar Jenny och Pernilla. Pedagogerna har dessutom fått bättre koll på läroplanen eftersom dom jobbar med den dagligen via appen.

Dom berättade att barnen är delaktiga i dokumentationen. Barnen fotar själva och ber pedagogerna om hjälp att lägga upp ett inlägg som dom vill visa sin familj.

Efter en frågestund till pedagogerna från Ekerö avslutade vi dagen med en påminnelse om PuL, en framåtblick och till sist en dokumentation från dagen. Den ser du HÄR!

Jag tycker det ska bli jättekul att komma igång och jag tror att Förskoleappen kommer att bli en hit i våra förskolor!

/Sarah

 

Workshop

bild 2Ikväll var det dags för IKT-workshop som vi håller en gång per termin. Vi brukar ha workshop på olika teman och ikväll var temat ”Inspiration från verksamheten”. Min tanke med våra workshops är dels att man ska kunna komma och få inspiration, men även att få träffa andra pedagoger från kommunen och ta del av hur de tänker kring och använder digital teknik. Nätverkande!

Jag hade frågat Anki och ett par av hennes kollegor om dom ville berätta hur iPaden har blivit en naturlig del av deras verksamhet. För dom är paddan ett redskap både för barn och vuxna. Dom dokumenterar mycket och använder den ofta för att söka information på nätet. Anki gav bl.a. exempel på hur barnen själva kan dokumentera i Pic Collage. Vi kom även in på att iPaden har en stor attraktionskraft för barnen och att vi kan dra nytta av det. Ett exempel var ett barn som hade fått ett memory av en logoped. Barnet var inte det minsta intresserad av memoryt, det var dötrist! Men när de fotade av det och lade in det i paddan, ja då blev det riktigt kul och används flitigt!

Marie som är specialpedagog bekräftade detta och gav också exempel på hur hon kan dra nytta av iPadens attraktionskraft och hur hon kan använda sig av spel tillsammans med barnen, på ett väldigt strukturerat och genomtänkt sätt.

20140513-212735.jpgJag hade också bett min kurskamrat Ann-Louise visa några exempel på dokumentationerna som hon och barnen gör. Dom använder främst Keynote och iMovie. Ann-Louise beskrev processen och på vilket sätt barnen kan vara delaktiga. På hennes avdelning jobbar dom med Labyrint och Daidalos! Barnen får uppdrag av Daidalos och dom antar spännande utmaningar som tar dom med på olika äventyr. Ofta innehåller uppdragen matematiska aktiviteter. Vi fick se ritningar, slajm och fantasifulla robotar.

Vi pratade också om hur användbart hjälpmedel paddan är när vi inte talar samma språk. Vi fick exempel på hur pedagoger använt foton och film för att visa hur dagen på förskolan har varit. Sedan har vi ju appar som översätter åt oss. Att få bli sedd i sitt språk är oerhört viktigt!

En annan sak som vi pratade om var det här med spel. Är det bra eller dåligt? Hur tänker vi kring det? Vi pratade om populärkultur och om att ta tillvara barns intressen.

Jag visade några exempel från förskolor som jobbar med Minecraft och hur man har tänkt kring det. Det känns spännande och det finns ju så otroligt mycket man kan göra. Själv har jag inte använt det i barngrupp, men hemma med mina barn har jag spelat. Utifrån mitt mattekurs-perspektiv så får jag in alla Alan Bishops matematiska aktiviteter; Designa, lokalisera (skitsvårt i Minecraft, tycker jag!), förklara, mäta, räkna och leka. För mig har det känts som att jag får titta in i barnens värld, där dom får guida mig och visa hur världen fungerar. Spännande och värt att titta vidare på.

Inbjudan iktworkshopEn annan sak som vi tittade på är hur digital teknik kan bli en del av förskolans rum/miljöer. Att vi kan skapa stämningar, effektfulla kulisser, att ställa iordning digitala verkstäder eller ateljéer osv. Mycket inspirerande.

Vi avslutade kvällen med en koll på vad som är på gång just nu kring IKT i våra förskolor. Bl.a. ska vi börja använda Förskoleappen och vi har en utbildningsdag nästa vecka som ska bli startskottet. Vi har börjat med Geocaching på en av våra förskolor och vi har haft ett framgångsrikt projekt kring ASL (Att skriva sig till läsning) som ska utvärderas nu till sommaren. Sedan var jag ju tvungen att berätta om Förskoleforums IT-tema där jag har skrivit ett par artiklar och där jag kommer att skriva om appar inom olika områden. Först ut var appar kopplat till naturvetenskap.

Nästa workshop hoppas jag kommer att bli ute i skog och mark, geocachandes!

/Sarah