I onsdags var jag på en lång föreläsning med Gunilla Dalberg. Det var mycket intressant att lyssna på henne och få ta del av de erfarenheter hon fått genom sina resor och möten med barn, forskare, politiker, pedagoger och andra. Vilken erfarenhet! Efter föreläsningen hade jag en känsla av att vi gör saker svårare än vad vi behöver. Att det viktigaste är att vara här och nu tillsammans med barnen. På riktigt, helhjärtat. Vi måste lyssna mer på barnen! Dra ner på möten och papper..

bokJust nu läser jag en bok som jag vill tipsa om! Den heter Design för lärande i förskolan och är skriven av Annika Elm Fristorp och Fredrik Lundstrand. Boken handlar om hur vi ser på barns lärande; hur går lärande till och hur kommer det till uttryck. Boken presenterar ett designteoretiskt, multimodalt perspektiv på både lärande och aktiviteter.

Läsaren får en bakgrund till det som är idag, med den reviderade läroplanen med ett förtydligande av förskolans pedagogiska uppdrag. I den reviderade läroplanen lyfts lärandet fram särskilt tydligt. Hur kan vi fånga lärandet i stunden och hur kan det synliggöras? Design för lärande – Hur får barnen tillgång till rum och material?

I anslutning till att jag läser boken har jag lyssnat på Maria Olsson från Linnéuniversitetet, som föreläste om Design för lärande utifrån boken. Maria beskrev vad semiotik är (hur vi skapar tecken för att förmedla oss) och hur barnen är teckenskapande i en social kontext. Dvs att barn gestaltar sin kunskap och erfarenheter av världen med olika tecken som kan vara teckningar, bilder, gester, ljud, film mm.

Maria pratade om att förskolan är en seende praktik. I barnens lärande använder vi oss mycket av sång, ljud, rörliga bild, stillbilder för att skapa sammanhang och mening. Därför är det viktigt att förskolan har en ateljé.

Kopplat till digitala medier så står det återigen klart att tekniken i sig (iPads osv) inte är intressant. Det som är intressant är HUR vi använder den. Använder vi den i en social, kommunikativ skapandeprocess? Låter vi barnen använda iPaden till att ta bilder och filma med? Låter vi barnen göra det så kan vi få närma oss deras tankar och perspektiv.

Maria pratade också om att förskolan är som ett litet samhälle, men barnen lever ju i hela samhället och det är viktigt att vi tar tillvara på barnens intressen och erfarenheter de har med sig till förskolan. Barnen ska få uttrycka sig och bli lyssnade på. De ska få ta plats i hela samhället. Det handlar om demokrati. Då vi låter barnen skapa berättelser (gärna med hjälp av digitala medier) får vi en större förståelse för barns upplevelse av världen, ur deras perspektiv.

Att filma är ett sätt att få uttrycka sig med många olika tecken, multimodalitet. Filmen innehåller ju färg, ljud, gester, bild. Jag kom att tänka på en kollega till mig som har låtit några barn filma sin lek som pågått under en längre tid. Barnen har sedan fått välja ut vilka klipp som ska användas och vilken musik som ska spelas till. Barnen har arrangerat scener i efterhand för att det ska passa i filmen. De har själva lagt på berättarröst och slutligen kunnat visa sitt verk för andra. Barnen var tydliga med hur de ville ha filmen och de var självkritiska, men också mycket stolta. Jag fick se filmen och den berörde mig mycket för den är så äkta och helt och hållet barnens.

Så lyssna och låt barnen göra sig sedda och hörda på alla tänkbara sätt!

/Sarah