Om bokläsning

Att läsa böcker på iPad är en het potatis, har jag förstått. För många är boken ”en helig ko” som man inte ska röra. Många är vi pedagoger som får något lyriskt i blicken när vi beskriver upplevelsen av en riktig bok; hur den känns, hur den luktar och så vidare. Jag skriver Vi, för jag är en av dom som tycker att det är något alldeles speciellt med böcker. Hemma hos mig kryllar det av böcker av alla slag; barnböcker, facklitteratur, biografier osv. 

 Men jag har ju förstått att det inte är lika självklart för barnen som för mig, att det just är en pappersbok som är nummer ett. För nu finns det alternativ. Fler alternativ, ska jag kanske säga, för det fanns faktiskt alternativ när jag var liten med. Då lyssnade vi på kassettband ibland. 

 Många pedagoger berättar om hur de lagt märke till barn som pekar, drar och trycker på illustrationerna i pappersboken för att bilden ska ändra sig, kanske blinka eller låta. Dom sveper med fingret för att komma vidare. Det kan ju tyckas främmande för mig, men för barnen är det bara ett annat sätt att uppleva en bok. 

 Vad jag däremot fortfarande tror på är att det är viktigt att läsa olika slags böcker. Vare sig det är sagor, fackböcker, pappersböcker, bokappar eller sagor som man berättar själv utan bok eller platta. Mångfalden är viktig. Vi alla läser samma saga på olika sätt. Vi har nyanser i vårt språk som är viktigt för barnen att få lyssna till. Det är en tillgång, tror jag. Högläsning ska engagera och alla barn blir engagerade av olika uttryck.

 Det är inte meningen att vi ska byta ut våra pappersböcker mot bokappar, men vi kan använda både och. Vi måste heller inte använda den förinspelade berättarrösten på bokappen bara för att den finns där. Vi kan själva berätta till bilderna, för att komma åt nyanserna i vårt talspråk och för att kunna anpassa tempot i berättandet. 

 Att projicera en bokapp på en vägg kan ge en helt annorlunda bokupplevelse än pappersboken ger. Nyligen så installerade vi en interaktiv projektor på en av våra förskolor. Vi provkörde den med bokappen Knacka på! tillsammans med fyra ettåringar. Vad jag önskar att jag hade filmat just då!

 Först fascinerades dom en lång stund av hur bilden projicerades på deras händer. Dom flyttade händerna och såg hur bilden på handen förändrades. Sedan vände dom sig bort för att se att handen var som vanligt igen. Efter en ganska lång stund kunde vi komma in på sagan. Barnen knackade på de stora färgglada dörrarna och blev överraskade när de fick titta in i de olika rummen. Dom tittade på varandra med väldigt uttrycksfulla miner. Dom delade upplevelsen och kommunicerade med blickar, gester och kroppsspråk. Min upplevelse av den här bokstunden var att barnen gick in i sagan med hela kroppen. Dom fick se, höra, känna och göra. 

 Varken bättre eller sämre än att läsa en pappersbok. Bara på ett annat sätt. Ett sätt till…

 /Sarah

Bild

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s