Ny kul musikapp!

temanJag gillar att göra musik på paddan, gärna tillsammans med barnen. Har då använt mig mest av GarageBand som är suverän, men ganska svår för förskolebarn eftersom den är så pass avancerad ändå. Här om dagen kom Paint Music där man kan göra (film-)musik genom att måla ljudspåren. Superenkelt och med bra resultat! Alla ljudspår hänger ihop, så man kan liksom inte göra fel. Det är bra.

Det finns 16 olika teman att välja bland. Ett extra plus för att man kan dela musikspåren i andra appar, t ex iMovie.

En film som visar hur en femårig tjej målar sin filmmusik hittar du här!

Apputvecklarens film om hur appen fungerar hittar du här!

En skärmdump på några andra musikappar som jag har i min padda:

Bild

/Sarah

Dokumentera med paddan

Bild

I Strängnäs kommunala förskolor har alla avdelningar (minst) en ipad. Dom används idag främst som redskap för att dokumentera förskolans verksamhet och barns läroprocesser. Det har blivit enklare att dokumentera sedan vi skaffade iPads eftersom de är så lättillgängliga. Det är lätt att fota/filma och den är smidig att ta med sig och reflektera kring. Just reflektionen, våra tankar och funderingar, är den viktigaste biten och det kan ingen padda hjälpa oss med, men insamlandet, att dela med andra och att visa upp, det kan paddan hjälpa oss med.

Bara det faktum att vi kan knäppa massor bilder men kanske bara använda en innebär ju en mängd möjligheter i sig. Sedan kan vi snabbt och enkelt placera bilderna i en app där vi lägger till text. Eller så kopplar vi upp paddan till projektorn så att vi kan vara fler som delar upplevelsen.

Enkelheten och att allt finns samlat i ett verktyg gör att arbetet blir effektivt och tidssparande. Mycket av det vi gör i förskolan ska ju ske här och nu, tillsammans med barnen. Enkelheten gör det möjligt även för barnen att samla sin dokumentation och på olika sätt göra sina tankar och idéer synliga för sig själva och andra.

Det finns massor av appar som kan vara bra att ha till dokumentation. Jag har testat (och raderat) många, men det är 7-8 appar som får vara kvar i min padda och som jag använt mig av under en längre tid. Apparna används på olika sätt för olika syften.

För mig är kameran den allra bästa appen, och det är den app som jag använder mest. Att så enkelt kunna fota och filma har blivit något vi numera tar för givet. Det är kul att tänka sig några år tillbaka i tiden då vi hade filmrullar som skulle framkallas. Inte så sällan blev rullarna liggandes i en låda och när dom väl framkallades kändes bilderna inaktuella och användes kanske inte alls. Med digitalkameran vände det och vi började fota allt mer i förskolan. Med iPad har det blivit ännu lättare, och har du tredje generationens iPad eller senare så blir bilderna helt okej. Kameran i iPad 2 är riktigt dålig, vilket är något att tänka på när man ska köpa en iPad. Kommer man fota/filma mycket så ska man satsa på en senare modell, tycker jag.

Det du fotar/filmar sparas automatiskt i ”Bilder”. Där kan man sortera bilderna i album. Men det är viktigt att känna till att det är kopior som hamnar i albumen, så man ska alltså inte ta bort originalen om man vill ha dom kvar. En annan sak som är bra att känna till är att hålla hemknappen till höger när man filmar. Annars hamnar filmerna upp och ner när du för över dom till datorn. Har det blivit så kan man så klart åtgärda det i datorn, men det kan vara skönt att slippa ett extramoment.

iMovie är ett program för redigering och visning av video som är roligt och lätt att använda. Ljud, text och effekter utgör grunden för ett förvånansvärt snyggt resultat. Det här är en ”must have” enligt mig. Programmet gör det möjligt att kombinera en mängd olika appar som iStop Motion, Sago Mini Doodlecast, GarageBand osv.

iMotion HD är en app som man gör time lapse med (en film av stillbilder tagna med ett visst intervall), sk stopmotion-filmer. Användbart och kul i många sammanhang i förskolan. Jag använder den ibland när jag dokumenterar. Det är viktigt att paddan är helt stilla för att resultatet inte ska bli alltför ryckigt och jobbigt att titta på. Jag brukar lösa det genom att bygga ett stativ av Duplo eller liknande. Sedan ställer jag in appen så att den knäpper en bild så ofta jag vill. Då vet jag att den tar bilder av det som sker, medan jag själv kan vara delaktig med barnen och/ eller skriva. Den färdiga filmen kan jag spela upp i olika hastighet och jag kan använda den i iMovie om jag t ex vill klippa i filmen eller lägga ihop flera klipp.

Den app, förutom kameran, som jag använder mest för att samla observationer, tankar och impulser är Mental Note for iPad- The digital notepad. Den har många fördelar. När jag öppnar ett nytt dokument står datum, klockslag och var jag befinner mig. Jag kan skriva med tangentbordet eller med penna. Jag gillar att det finns möjlighet att rita, då jag ofta använder mig av att rita förklaringar i stället för att beskriva med ord. Man kan hämta bilder från kamerarullen eller ta en bild direkt från appen. Dessutom kan man spela in ljud. Alla mina notes ligger kvar i appen så att jag lätt kan gå tillbaka och titta i mina anteckningar. Jag tycker det här är en bra app för det som jag ser som mitt arbetsmaterial, som jag har med mig när jag ska reflektera tillsammans med mina kollegor eller med barnen. I Mental Note gör jag inte fint för att visa andra. Det här är mitt anteckningsblock!

Pages är ett ordbehandlingsprogram och ett verktyg för layout (Apples motsvarighet till Microsoft Word). Det är avskalat och enkelt, men man kan göra mycket med det. På föreläsningar och kurser använder jag mig alltid av Pages. Mina dokument kan jag sortera i mappar, på samma sätt som jag gör mappar av apparna på hemskärmen. Det är väldigt bra. Här kan man göra en mapp för varje projekt man jobbar med eller en för varje barn. I Pages kan man infoga både foto och film. Det finns mallar som man kan använda i olika sammanhang; festinbjudningar, olika typer av brev, planscher mm. Pages-dokument kan exporteras (delas) som PDF, Word, ePub eller Pages.

Pic Collage är en jättepopulär app, har jag märkt. För många är det den appen som väckt intresse för att jobba med paddan. Med Pic Collage kan du infoga eller ta bilder, välja bakgrund och/eller layout. Man kan lägga in text, ramar och stickers. En bra grej är att man kan klippa ut en del av bilden, precis som man vill ha den. På många av våra förskolor används den här appen flitigt både av barn och pedagoger.

Popplet är en app för att göra tankekartor. Jag tycker den är väldigt bra och användbar. Man kan göra sin tankekarta hur stor som helst, man kan skriva, rita och infoga/ta bild. Det enda jag saknar är att infoga film. Jag hoppas att den funktionen kommer. Popplet har jag använt som loggbok eller som en grov skiss inför ett projekt. Jag har även haft stor nytta av Popplet då jag ska visa hur jag tänker mig att saker hänger ihop. Man kan välja olika färger på ramarna som då kan betyda olika saker. Det rhizomatiska lärandet/tänkandet kan bli synligt med Popplet. Fyller man på sin/barnens tankekarta vartefter ett arbete fortskrider så ser man vilken spretig väg lärandet ofta tar.

Keynote är ett presentationsprogram. Jag använder alltid Keynote för mina bildspel, vare sig jag gör dom på datorn, paddan eller i mobilen. Det är intuitivt, snyggt och roligt att jobba med. Själv har jag inte använt Keynote i dokumentationssammanhang, men jag vet många förskolor som gör det. Då har dom skapat en presentation för varje barn eller för varje projekt, som sedan fylls med bilder, video och text. Presentationen kan fungera som ett underlag för utvecklingssamtal.

/Sarah

Om bokläsning

Att läsa böcker på iPad är en het potatis, har jag förstått. För många är boken ”en helig ko” som man inte ska röra. Många är vi pedagoger som får något lyriskt i blicken när vi beskriver upplevelsen av en riktig bok; hur den känns, hur den luktar och så vidare. Jag skriver Vi, för jag är en av dom som tycker att det är något alldeles speciellt med böcker. Hemma hos mig kryllar det av böcker av alla slag; barnböcker, facklitteratur, biografier osv. 

 Men jag har ju förstått att det inte är lika självklart för barnen som för mig, att det just är en pappersbok som är nummer ett. För nu finns det alternativ. Fler alternativ, ska jag kanske säga, för det fanns faktiskt alternativ när jag var liten med. Då lyssnade vi på kassettband ibland. 

 Många pedagoger berättar om hur de lagt märke till barn som pekar, drar och trycker på illustrationerna i pappersboken för att bilden ska ändra sig, kanske blinka eller låta. Dom sveper med fingret för att komma vidare. Det kan ju tyckas främmande för mig, men för barnen är det bara ett annat sätt att uppleva en bok. 

 Vad jag däremot fortfarande tror på är att det är viktigt att läsa olika slags böcker. Vare sig det är sagor, fackböcker, pappersböcker, bokappar eller sagor som man berättar själv utan bok eller platta. Mångfalden är viktig. Vi alla läser samma saga på olika sätt. Vi har nyanser i vårt språk som är viktigt för barnen att få lyssna till. Det är en tillgång, tror jag. Högläsning ska engagera och alla barn blir engagerade av olika uttryck.

 Det är inte meningen att vi ska byta ut våra pappersböcker mot bokappar, men vi kan använda både och. Vi måste heller inte använda den förinspelade berättarrösten på bokappen bara för att den finns där. Vi kan själva berätta till bilderna, för att komma åt nyanserna i vårt talspråk och för att kunna anpassa tempot i berättandet. 

 Att projicera en bokapp på en vägg kan ge en helt annorlunda bokupplevelse än pappersboken ger. Nyligen så installerade vi en interaktiv projektor på en av våra förskolor. Vi provkörde den med bokappen Knacka på! tillsammans med fyra ettåringar. Vad jag önskar att jag hade filmat just då!

 Först fascinerades dom en lång stund av hur bilden projicerades på deras händer. Dom flyttade händerna och såg hur bilden på handen förändrades. Sedan vände dom sig bort för att se att handen var som vanligt igen. Efter en ganska lång stund kunde vi komma in på sagan. Barnen knackade på de stora färgglada dörrarna och blev överraskade när de fick titta in i de olika rummen. Dom tittade på varandra med väldigt uttrycksfulla miner. Dom delade upplevelsen och kommunicerade med blickar, gester och kroppsspråk. Min upplevelse av den här bokstunden var att barnen gick in i sagan med hela kroppen. Dom fick se, höra, känna och göra. 

 Varken bättre eller sämre än att läsa en pappersbok. Bara på ett annat sätt. Ett sätt till…

 /Sarah

Bild