Som jag hade längtat efter konferensen om digital teknik i förskolan som Reggio Emilia-institutet höll i Stockholm i mitten av april! Jag hade känt ett tag att det var ”mycket av samma” kring IKT i förskolan, för min del. Jag behövde ny inspiration för att ta mig vidare, och jag var säker på att jag skulle få det här.

Hur ska man kunna sammanfatta två dagar med så mycket inspiration och kunskap? Oerhört många kloka saker sades som jag antecknade. Jag skrev febrilt i Pages på paddan och det blev åtta sidor!

För mig handlade det mycket om det som konferensens moderator Lovisa Sköldefors pratade om inledningsvis; nya lärandeperspektiv! Det finns en osäkerhet hos många av oss vuxna inför digital teknik. Osäkerheten kanske leder till att vi väljer bort den? Men kan vi verkligen göra så? Hur ser vi på kunskap och lärande? Tänk så enkelt det är nu. Nästan alla frågor du har finns det svar på i mobilen som ligger i din ficka. Det är inte främmande för små barn att söka kunskap på t ex Google. ”Vi googlar!” hör man i skogen då barnen har hittat ett märkligt kryp. Vad betyder det för barns kunskapande?

Många frågor väcktes: Hur kan vi skapa inspirerande och utvecklande miljöer med hjälp av digital teknik i förskolan? Hur kan vi låta digital teknik bli ett av de hundra språken och låta det digitala samspela med det andra materialet? Hur kan vi ta tillvara på den lust som barnen känner inför digital teknik, i stället för att se den som ett problem? Hur ska vi i förskolan kunna utgå från barnens erfarenheter och deras barndom om vi helt väljer bort digital teknik?

Vårt arbetssätt måste bli oerhört mycket mer medvetet om det som omger barnen!

Jag kan så väl förstå de som blir oroliga över att förskolan skaffar iPads om det är så att den används för att spela spel på. Men om man använder den i barns skapandeprocesser tillsammans med annat material kan det väl inte vara fel eller dåligt? Om vi använder digital teknik till att dokumentera det som sker för att kunna återvända till det och använda det igen. Om vi använder tekniken för att låta barn berätta och för att undersöka olika femomen som ljud och ljus. Inte kan väl det vara fel?

På konferensen visade Marco Monica, ateljerista, fantastiska bilder och filmer från stadsateljéerna, främst ljusateljén där han jobbar, i Reggio Emilia. Där hade man med hjälp av projektor och webkamera skapat världar som både är verkliga och virtuella som barnen kunde påverka och gå in och ur. De estetiska uttrycken var väldigt tydliga och gavs enormt utrymme. Berättelserna och bilderna från stadsateljéerna var det som inspirerade mig allra mest. Det blev så tydligt och skönt annorlunda! Här var inte tekniken i centrum, utan snarare de estetiska uttrycken, barns kreativitet och utforskande i samspel. Samspel med varandra, mellan material och mellan uttryck.

Jag har tidigare i vår lyssnat till Per Bernemyr när han har talat om barndomen på ett så bra sätt. Min barndom är min norm. Det är lätt att bli nostalgisk över barnprogrammen och lekarna. Det jag gjorde som barn är det rätta. Eller? Markus Bergenord från Katarina Västra visade ett citat från Douglas Adams som det ligger en hel del i:

 ” Allt som finns i världen när du föds är normalt och vanligt, det är bara som en naturlig del av hur världen fungerar.

 Allt som uppfinns mellan du är femton och trettiofem är nytt, spännande och revolutionerande och du kan nog få en karriär i den.

Allt som uppfunnits efter du är trettiofem är mot sakers naturliga ordning ” 

Barnen idag har ju en helt annan norm än min. Saker och ting i vårt samhälle har förändrats. Och det har förändrats väldigt snabbt! Vill jag vara en del i barnens värld eller vill jag ställa mig utanför? Vi ser annorlunda på kunskap idag. Barn idag har en annan barndom.

För att återgå till Per Bernemyr så jämförde han mekanisk, analog och digital skola och menade att det gamla är inte fel, men vi måste lägga till något för att få en förskola i vår tid. Det tror jag på.

Jag avslutar med några ord från Claudia Giudici, pedagogista i Reggio Emilia: ”Ofta upprätthåller man ett gammalmodigt förhållningssätt där vuxna ska lära ut, istället för att inbegripa en mer komplex helhetssyn. Vi vill föra samman den teknologiska och den humana aspekten, där människokännedom får ta del. Vi vill föra samman en digital och en analog värld.”

/Sarah